Waldermarsudde
Fredag 14 Januari 2011 -
Stockholm
Årets första kulturupplevelse. Dags för
årets kulturpremiär för vårt vängäng.
Den nya spårvagnen glider tyst genom sta´n, förbi
Dramatens entrétrappa, över Djurgårdsbron och vidare till slutstationen
Waldemarsudde. Med isbroddsförsedda stövlar går vi vägen fram till prins Eugens
villa, som ligger inbäddad i mjuk snö. Solen strilar genom molntäcket och
skapar ett intressant ljus. Inne i den efterlängtade värmen möts alla
gängdeltagare.
Dags för visning. Några bär på mötesstolar, andra bär
på sina ej lämpliga i garderobenpälsar.
Det blir varmt och trångt. Guiden har tydlig och hög röst, och även runt hörnet
i hallen, där jag fått plats, går informationen fram.
Roland Svensson, eg Gustaf Roland
Svensson. Svensk konstnär och författare, född 18
januari 1910 i Stockholm, död 31 juli 2003 i Nacka , Stockholms län. Grafiker, bokillustratör och tecknare av
förlagor till frimärken.
Svensson sökte sina motiv bland kobbar och skär utanför trakten av sommarvistet
och ateljén på Stora Tornö över sundet vid Långsvik på
Möja i Stockholms skärgård och skildrade årstidernas växlingar med stark
inlevelse. Han arbetade i kraftiga manér, helst i kol och med en
impressionistisk iakttagelse som inte uteslöt dekorativ känsla. Hans syn på
svensk natur och svenska folktyper är besläktad med Karl Nordströms och Albert
Engströms. Han nådde en bred publik genom sina färglitografier.
Sven Barthels två senare böcker har förutom Svenssons
illustrationer i svart även färgbilder efter akvareller och pasteller. Dessa
bägge böcker är mycket svenska i sin kärva frasfrihet och sin äkta kärlek till
naturen. De är ovanligt vackra böcker som både konstnärligt och litterärt
blivit klassiker. (Wikipedia)
Guiden berättar. Som 5-åring skickades Roland på kollo, Branens
Ö, och det var redan där han kom i kontakt med och blev hängiven skärgårdens
natur och lusten till havet.
Ekonomiska svårigheter gjorde att det var svårt för R. att utbilda sig till
konstnär. Han arbetade på bank, men Wallenberg, som trodde på hans konstnärliga
förmåga, gav honom lön under de sex år, som det tog honom att gå på
Konstakademin. Där började R. som tecknare. Det var först långt senare han gav
sig ut i skärgården, där han skildrade snarare än tolkade naturen. Han beskrev
det han såg.
Så småningom skrev R. också dagböcker,
Ett självporträtt, innan han la sig till med skägg, använde han som
inträdesprov till Konstakademin. Detta porträtt kan man också se på
utställningen.
Att R. är inspirerad av van Gogh kan man tydligt se i hans oljemålningar av
skärgården. Ett motiv som ofta förekommer är "Lilla Nassa".
Med tiden blev han dock inte så populär bland kritikerna. Konsten skulle vara
mer nonfigurativ. Han gjorde frimärken och litografier i stora mängder, för att
klara sig. En märklig man, denne kosntnär, som tyckte
om öar som låg längst bort, och en sådan ö som var världenslängstborta
ö (enl. guiden) var "Tristan du Cunha".
Avslutningsvis berättar guiden att R. skrev boken "De vita båtarna"
som finansierade båten "Saltsjön". På denna båt var hans son
Thorbjörn skeppare, och den sista tiden, när R.låg på ålderdomshemmet, tutade Thorbjörn varje gång
han passerade med båten som en särsklid hälsning till
pappa.
Min största upplevelse är ljuset i hans tavlor. Man kan tydligt se vilken tid
på dagen det är.
Vi pausar i "Prinsens Kök", innan vi närmar oss Zorns kullor. Kardemummakakan sitter som en smäck, men snälla, varför kan
man inte få en cappucino??
Anders Leonard Zorn, född 18 februari 1860 i Mora i
Dalarna, död 22 augusti 1920 i Mora, var en svensk konstnär. Han betraktas som
en av de främsta svenska konstnärerna och blev även uppskattad internationellt.
Detta gäller inte minst i USA, där han anlitades som porträttmålare av
presidenter, företagsledare och folk i societeten.
Zorns verk finns bland annat i samlingarna på Nationalmuseum, Waldemarsudde,
Göteborgs konstmuseum, Musée d'Orsay, Paris samt i
Vita huset i Washington D.C., USA. Han finns representerad i den svenska
frimärksutgivningen som såväl målare, tecknare som etsare. En etsning,
Självporträtt från 1904, utgavs som frimärke i samband med hundraårsdagen av
Zorns födelse 1960. (Wikipedia)
Här har vi ingen guide. Behövs inte - det går att läsa på väggarna. Jag orkar
inte ta in mera. Skönt bara att vila i Zorns svulstiga
bilder. Kullorna är välbekanta, men det är några tavlor, som jag lika gärna kan
tro varit den danska konstnären Sören Kröjers, om
damerna inte hade gått på kajen i Stockholm, utan på stranden i Skagen!
Vi missar en spårvagn, men det kommer alltid en ny.................................