Söndag 13 Februari 2011
- Stockholm
6 damer på rymmen - på rymmen från
köket. Medan våra
män lagar gourmetmiddag tillsammans, passar vi på att
se "Vårsalongen" på Liljewalchs konsthall.
"Vår"salong verkar
något paradoxalt denna högvinterdag, när snön går
över knäna och dagsmejan kämpar för att få takdroppet att rinna. Folk sitter
bänkade i solstolar, med fötterna i snön, längs strandvägskajen.
Liknar fjällvärlden i Sälen!
Efter "Blå Portens" lättlunch går vi till konsthallen, för att delta
i en guidad visning. Tur att vi har guide, annars hade det vara svårt att ta
till sig denna udda utställning.
Det mest iögonfallande konstverket, som jag gillar skarpt, är en lång,
välsnidad träskulptur av träslaget Lind. Linden, när den just är fälld och
således mjuk i träet. I ett enda stycke har konstnären ( Karola Messner, född 1956 i München, tidigare läkare
och professor i skelettbiologi) karvat ut fantastiskt detaljerade figurer som
ska symbolisera " Cycle of life".
"Skulpturen Cycle of Life
Att känna sig lyckad, euforisk, att få allt man önskat och mer, är det inte vår
dröm? Men vad händer, om man får allt och sedan ännu mer? Då blir det lätt att
börja leva över sina förhållanden och till sist spåra ur (se den ekonomiska
krisen!). Det är det som skulpturen visar: Framgång, eufori, som förvandlas
till överdrift (mitten), och så småningom slutar i gräl, slagsmål om resurserna
(ena sidan). Men sedan, när vi kämpat oss trötta och insett vad vi ställt till
med, brukar vi ångra vad vi gjort och sansa oss igen, lova varandra att aldrig
göra om det och hjälpa varandra att komma upp (mitten och andra sidan).
Men lyckas vi för bra igen, börjar vi åter bli lättsinniga...
Tyvärr!
Den mänskliga historien talar sitt alldeles för tydliga språk.
Några ord om tekniken:
Lindstam, snidad ur ett stycke, enbart med handkraft: skölp, rak mejsel och
kniv, trähammare, tillsist handslipning med
sandpapper, ingen annan behandling, ca. tusen
arbetstimmar per skulptur. Jag börjar direkt när träden har fällts. Träden får
jag av kommunförvaltningar, som vill bli av med dem av olika skäl
(trafiksäkerhet, nya vägar etc)."
(Liljewalchs hemsida)
En stol gjord av en blanding av koskit,
lera, pappersmassa, torv och halm av Karin Auran Frankenstein roar mig.
"Materialet består alltså till största delen av pappersmassa som är en
restprodukt från ett pappersbruk. Tillsammans med detta har jag experimenterat
med olika kombinationer av komplementerande
ingredienser som gett olika uttryck och egenskaper till objekten. Torv, halm, koskit, sand, lera, sågspån, kalk, är några exempel på
andra beståndsdelar. Resultatet är ett material som i vått
tillstånd går att skulptera och gjuta och efter torkning blir tåligt och
hårt" (Liljewalchs hemsida)
Några färstarka målningar, svartvita foton och en
humoristisk videosnutt om lek med strumpbyxor är min behållning av denna
utställning.
Härligt att vår vintriga promenad hemåt leder fram till en utsökt delikatessmiddag i vårt glada vängängsällskap.
|
|
|
|
|
|
|
|
